Förskolan

I helgen tog jag mina skor och räckte till pappa, stod vid ytterdörren och liksom försökte få honom att förstå.
Det är dags för dagis!
Men Nej, tydligen inte varje dag.

Det har gått lite mer än en vecka nu när jag sträcker armarna till fröken när vi kommer in och vinkar hej då till Mamma.
Börjar skratta redan när jag och Mamma går in genom grinden till dagis.

Så, jag älskar det.
Skönt.